Muddar och böcker istället för sport...

Är det någon som känner igen den här känslan av frihet då alla "måsten" pausar under en eller flera dagar? Det gjorde de ju inte riktigt, för jag hade en hel del uppsatser att bedöma, men under ett lov kan jag i alla fall invagga mig i illusionen att jag bestämmer över min tid. Det är jätteviktigt, i alla fall för kvinnor.

På internationella kvinnodagen rapporterades det om en konferens i Stockholm där man undersökt kvinnors sätt att hantera stress. Jag har ju misstänkt länge att det här sättet att leva där många har huvudbördan hemma, både relationsmässigt och rent praktiskt, ska föda barn och dessutom arbeta heltid för att få ihop till pension MÅSTE bara ge hälsoeffekter i längden. Det handlar ju faktiskt om första generation som fötts på sextiotalet som fått det som livsmönster. Klart att män också har stress! Men enligt den här författaren som skrivit om män från Mars och kvinnor från Venus har män det i sin NATUR att sätta sig framför teven en stund på kvällen för att de är trötta för att SEDAN ev. ta itu med det nödvändiga hemma. Medan kvinnor kör på...
(källa: Skavlan; Gray heter författaren på föreläsningsturné i Sverige)

Enligt läkarna på konferensen har kvinnor VISST symtom på hjärt- och kärlsjukdomar och är inte alls skyddade genom östrogen. Det är en myt. Vad gör kvinnor under stress? De slutar andas. De blir förlamade - både mentalt och fysiskt.

Så jag har köpt mig en blodtrycksmätare eftersom jag har ju ett ansvar gentemot omyndiga barn - om inte gentemot mig själv. Men det var lugnt.

Lugnt blev sportlovet: DN, lite politiska "pikar" på facebook (vilket jag borde låta bli!), nästan ingen läsning, mycket rättning och mycket stickning. Och helt underskattat: nyhetsmorgon på tv. Här på bilden är ett bevis på att jag nu också börjat med "muddar", visserligen som present till någon annan, men det kanske blir fler. (Vad ska man göra med alla garnrester som blir över?) - Jag kan faktiskt skatta mig lycklig att tiden i Skåne har gett stickvänskaper utan like! På det sättet har jag återupptäckt något jag faktiskt älskat som ung - något som försonar hand med hjärna och hjärta.

Imorgon är det tillbaka till arbetets vardag, och det jag önskar mig mest av allt är att jag så småningom återigen kommer till en punkt där arbetet är lustfylld utmaning och stimulans och inte tar musten ur mig! Jag känner att jag är på väg ibland...