Slut på månaden, det innebär räkningar och betalningar, ett oundvikligt måste och alltid ett bevis på att man är vuxen och får ta ansvar för sina vardagliga val. Ta konsekvenserna. Vissa månader är inte roliga. Hamnar jag på ett plus och det blir över pengar känner jag mig stolt: klarar mig själv! Tills nästa bakslag kommer. - Men det var inte det jag ville skriva om. Utan om en bok som jag tror börjar bli rysligt aktuell igen: George Orwells "1984".
Jag är uppvuxen i ett land som var på ett sätt paranoid många år efter andra världskriget och tredje riket. Det är svårt att förklara för någon som inte levt där: åsiktsregistreringen, terroristjakten, tron på överheten i det konservativa och katolska Bayern, ibland farligt nära en polisstat, lärares rädsla att tala för högt om sina åsikter för då får de inte anställning sedan, och elever som i centrala "Abiturprüfung" är rädda för att sympatisera med fel sorts demokratibegrepp eller har fel tolkning av varför Weimarrepubliken slog fel.
Hela tiden under min uppväxt läste vi om det totalitära hotet som Orwell eller Soljzenitsyn representerade. Övervakningsstaten som Tyskland återigen var så nära till i och med Baader-Meinhof-hotet. Och så flyttade jag till Sverige som hade något som var fruktansvärt skrämmande för en tysk: personnumret som gav staten kontroll över varje individs handlingar.
När jag flyttade till Sverige, var jag less på den där paranoian och ville tro på den starka, stabila och snälla demokratin. Men nu: var lever vi idag? Övervakningskameror, trafikkameror, förenklad skattedeklaration (varför överhuvudtaget underteckna - de vet ju allt), kreditkort, facebook, bloggar. Och jag är naturligtvis med, naivt! Skriver i min blogg, kommenterar i facebook, går ut med åsikter, och när jag är ute på nätet och söker eller kollar posten - får jag konstiga förslag på produkter, reklam, erbjudanden som passar in på min profil, precis som en av mina bloggkamrater har tagit upp!
Via kredit- och betalkortet kan mina betalningar spåras och kartläggas - ifall jag skulle vara kriminell. Eller är de kanske eftertraktad information för marknadsföringsföretag eller marknaden? "Big brother watches you"...
Tänker jag efter, så är jag fruktansvärt mycket kartlagd, och inte bara jag! 1984 tillhör det förflutna, och visionen likaså! Vi har gått längre än så och är lyckliga med det, för bekvämlighetens skull. Jag tror det är dags att läsa Orwells böcker igen, och varför inte Karin Boyes "Kallocain"?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar