April - Japonica

Det är april nu: två steg fram och ett tillbaka. Den här veckan var strålande skolsken som reflekterades i det vita landskapet och den snötäckta Storsjön. På vintern är vägarna över den nästan mer trafikerade än de vanliga asfalt- och cykelvägarna över lilla bron. Folk går, åker skidor med ryggsäcken på, åker långfärdsskridskor eller (de små samt någon hund) pulka. En del åker skidor med en stor vindsegel framför sig, så slipper de använda kroppskraften. - Påsklovet är en av de veckorna parkeringen nere vid Vinterparken alltid är proppfull. För dem som inte orkar gå för länge på marken finns en parkering ute på isen för att snabbare komma ut på vatten. Vid stranden, men fortfarande ute på isen, lite vindskyddad, står solstolar och folk grillar korv.

Men idag som sagt: april. Det snöar lite lätt. "Winter ade, Scheiden tut weh, aber dein Scheiden macht, dass uns das Herze lacht..." - Vintern vill göra sig påmind innan den tar avsked.

Här är en kärleksfullt stickad, enkel liten sjal som är den här veckans verk. En present till en annan 50-åring långt söderut i min hemby. Lite luftig värme i en vår där som i år var svårflörtad. - Jag blev direkt förälskad i det här garnet när jag såg det - om man kan använda det här ordet för en sak. Men garn är ju inte bara en sak, det blir ju på något sätt något levande, något annat som jag skickar vidare till en kär vän, som tillsammans med min tid och omtanke bär ett budskap. "Japonica" heter det, av Karen Noe, och jag hittade det här på en garnaffär, tyvärr bara ett ensamt litet nystan i den här färgen som blev till en liten, enkel sjal. Lätt och mjuk som fångar luften, men ändå med lite glansig substans.