När jag får tid att reflektera eller bara vara, lyssnar jag på Jean Kwoks "Girl in Translation", en bok som jag skulle vilja läsa med både elever och vänner. Den handlar om en kinesisk flicka som kommer till USA med sin mamma, och där fastnar de i hennes mosters grepp i Chinatown. Vilket elände och vilken fattigdom som gömmer sig i de där "familjeföretagen": mamman måste bo i systerns dyra och nerlusade arbetarlägenheter eftersom hon inte vågar slita sig loss ur tacksamhetsskulden till systern och eftersom hon inte kan engelska tillräckligt. Här, i den här berättelsen, ser man invandrarbarnens dilemma beskrivna när de som små måste ta hand om de vuxna föräldrarna som inte klarar byta kultur. De blir föräldrar till sina föräldrar. - Sen får man också se lite av det amerikanska samhället. Det är sällan arbetarna skildras där.
Den andra boken handlar också om asiatiska invandrare, men den här gången om den skamliga behandlingen av japanska medborgare under andra världskriget i USA. Berättaren är en kinesisk pojke vars nationalistiska pappa hatar japanerna, vilket gör att pojken råkar i ett svårt dilemma, eftersom hans bästa vän i skolan är den japanska flickan Keiko som deporteras i ett koncentrationsläger för japanska "spioner". . Boken heter "Hotel on the Corner of Bitter and Sweet" av Jamie Ford. Den börjar i nutiden då den kinesiska pojken, nu en gammal man, börjar minnas efter hustruns död och söka efter Keikos spår i ett hotells källare där någon upptäckt de evakuerades tillhörigheter som undkommit plundring. Det är en fängslande, hårresande bok om en tid som verkar ha glömts i USA.
Och här några färggranna resultat av min "stumma" tid:
Här är muddar som min dotter önskat sig i det där mjuka garnet som kallas "Symphony" blandat med rester. (Jag tror det blir lättare att lyssna på läraren när hon får stryka det där mjuka "kanin"-håret).
Sen en tröja som jag gjorde färdig förra vecka då rosa-bandet-kampanjen pågick för fullt:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar