Treåringar

Det blir mörkare och mörkare varje morgon. Igår morse, kring halvsjutiden, såg jag från min säng en härlig strimma av orange lysa upp den svarta stadens skyline som här och där blinkade av ljus. Starkt kaffe, tankar som sakta föder lite liv i kroppen och pianomusik innan jag tar mig i kragen och tar tag i dagen. För sedan, mellan sju och åtta, händer något väldigt snabbt. Plötsligt är gatorna blöta (och inte isiga) och ljuset kommer ännu en gång tillbaka i rasande fart. Träden är ännu granna i sena höstfärger, även om snön redan hälsat på. Lite tidigt. Det var inte dags än, så den fick ge sig. Cykelvägen ut till V. går längs F.:ns strand, med gamla träd som här och där får ge vika för nya och dyra "compact living"-bostäder. Inget för mig. Jag flyttar ut till förstaden nästa vecka, mitt ut i granskogen. Granskogen får de gärna hugga ner lite grann och plantera lite björk eller annat lövverk. Men där kallas det säkert för naturvård när granarna får stå kvar.

Förresten: treåringar är sååå logiska. Mörkret på morgonen kom väldigt fort, bara på några dagar. Så när dottern till min kollega skulle upp till dagis och såg mörkret, kommenterade hon: Dags att lägga sig igen! - Klart, när man lärt sig att man ska sova när det är mörkt och natt! Så reagerar ju kroppen och varje människa om hon följer naturen.

Igår såg jag på tv hur några tyska filmare hade gått tillväga när de gjorde "Nordens natur". Utländska fotografer och filmare framställs ju gärna som hopplösa romantiker eller duktiga affärsmän som utnyttjar naturen för sina mediaberättelser. Men jag blev faktiskt lite fundersam när jag lyssnade på de där tyska fotograferna: de är väldigt kritiska till Nordens naturvård. Hur man hetsar och bråkar kring antalet vargar t.ex., eller att man jagar älgarna ända fram till gränserna till de små naturreservaten. I Tyskland med sina över 80 miljoner invånare finns det idag fler vargar än i hela Norge. Att filma en älg idag är nästintill omöjligt till skillnad från för 20 år sedan, eftersom jakten blivit så intensiv.

Utlänningar framställs ofta som okunniga och hopplöst romantiska, utan insyn och förståelse för svenskarnas pragmatiska syn på naturbruk. Sverige har alltid levt i utkanten av Europa och gått sin egen väg. Men européerna har faktiskt ett mycket intensivare naturbruk än svenskarna och ändå lyckats bevara en del viltliv. Jag tror ibland att man kan ha en större helhetssyn om man kommer utifrån och ser ett samhälle från en viss distans än om man lever mitt upp i det. Det må saknas insikt i lokalbefolkningens behov om man kommer utifrån, men den  kanske har sin "blinda fläck" (som varje kultur och människa har) just där dit främlingen riktar sin kritiska blick. Men det är känsligt att kritisera när man är på besök. De europeiska gästerna gör det ändå i god europeisk anda. Där har man alltid bråkat, kritiserat och försonats. Tror jag.