Då var man tillbaka igen - i alla fall fysiskt. Jag hade avslutat det sista projekt och kokat in svartvinbärssylt, satt paraffin på ytan som kokboken råder, druckit mitt tyska kvällste från ett katolskt kloster (om jag inte skulle lita på katolska nunnor, skulle jag tro det var en sömndrog i) och gått och lagt mig, då kom nåt som störde nattfriden. En mygga! Den första mygga jag nånsin haft i lägenheten här i Skåne på tre år! I slutet av sommaren och kvällen innan jag skulle till jobbet och behövde sova. Och den som vet vad en mygga är vet att det inte är en fluga. Ingen tidning hjälper, ingen snabb handflata. På med lampan, myggan är borta, släcka lampan och blunda och glida över i sömnen - då är den där igen. Jag har ju en myggdödare, en kemisk, dödligt effektiv, men jag visste inte var jag hade den! Klockan tolv på natten letade jag i alla skåp som kunde tänkas och förbannade allt skräp jag stoppat undan i skåpen i fall att - men ingen myggdödare. Kanske var den uppe på vinden, men innan jag går upp dit mitt i natten med ficklampan och letar igenom ännu mer skräp och ha fantasierna om nån svart gestalt som smyger omkring där, röker eller dricker där i smyg och skrämmer ihjäl mig ... nej, jag får stå ut med myggan.
Resultatet var att jag först mot morgonsidan somnade, höll på att försova mig och kom fem minuter för sent till jobbet. Alltid samma personer som kommer för sent av en eller annan anledning. Men ingen skada skett för det utom att ha bättrat på ryktet lite grann.
Jag kom på nånting mer: den svarta gestalten där uppe på vinden som skrämde upp min fantasi var inget spöke eller nån kvinna - det var naturligtvis en man. Likaså när jag för några dagar sen gick längs havet ensam i skogen och vid stranden - jag är rädd för män! Fr.a. ensamma eller i grupper. Tänkte på pepparsprayen jag för nåt år sen fick av min bror när jag ensam reste med Hanne - naturligtvis kommer jag inte ihåg vart jag lagt den. Tänk tanken: kanske är det mannen som är kvinnans största fiende!
Naturligtvis finns det elaka kvinnor, men det är blickar och kommentarer som skrämmer hos dem. Att möta en främmande man i mörkret eller på ett oskyddat ställe väcker fortfarande rädsla för fysiskt våld eller sexuella närmanden - även om det inte alls finns fog för den här rädslan i min biografi och fr.a. inte längre i min ålder.
Det är nog inte lätt att vara man heller med den hotbilden man har över sig! Men tyvärr finns det inte heller så många män som officiellt, i insändare eller annars i det offentliga rummet, tar avstånd från våldet. Jag skulle vilja att de hördes lite mer i såna sammanhang!
Men det märkliga är att det är en man som råder mig att använda pepparspray när jag reser ensam. Och det är män som "tvingar" kvinnor att bära slöjor och liknande för att inte utmana mäns sexualitet och sinnlighet. Tala om rädsla för sig själv och projektioner! Och om hur kyrkan skyddar och alltid har skyddat mannens "natur".
Förresten apropå spöken, kropp och religion. Läste just en artikel om en judisk låtskrivare och musiker som just fyller 90 år, Georg Kreisler från Österrike, obekväm, farlig och satirisk. Man frågade honom om han trodde på Gud och ett liv efter detta. På frågan om Gud svarade han ja, men att Gud gick över vår mänskliga horisont. Han jämförde människan med en hund som man försökte förklare skillnaden mellan England och Tyskland. Det ligger utanför hans (hundens) horisont på samma sätt som frågan om Gud utanför vår horisont. På frågan om döden svarade han också ja, men med tillägget att han då åter skulle ingå i naturens kretslopp och att materien var evig! Säg det i Österrike till en katolsk präst. Det var också ett sätt att inte förneka evigheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar