Sommarläsning

Den här sommaren har varit en läsningens sommar. Ändå har jag inte läst det jag hade planerat att läsa. Det var väl därför jag slutade som bibliotekarie: jag har så svårt för att bli "kommenderad" till vissa böcker.

En bok jag fastnat för var Anna B. Ragdes "Berlinerpopplarna". Den utspelar sig i Norge och handlar om en familje där på något sätt Norges snabba historia speglar sig, från den nästan medeltida, hårda och i våra ögon sett primitiva bondemiljön (den som fångar mig så mycket, för att jag själv ser mina föräldrar där!) till storstadssamhället med reklamvärld, spermie- och äggdonation, mode, flärd och lyx. Det som fängslar mig mest där är faktiskt hur hon skildrar det homosexuella paret från Köpenhamn, den extravaganta bondesonen som hängivet älskar den runda, trinda journalisten i Matrix-skinnkappan. Det är så mycket självironi och samtidigt respekt och allvar att jag måste säga det är den mest sympatiska skildringen av ett homosexuellt förhållande. Och jag önskade att ett heterosexuellt skulle kunna skildras på samma sätt! I kontrast till det står den andre brodern som håller på med grisavel och älskar sina svin passionerat och med samma inlevelse som saknas i förhållandet människorna emellan där på den hårda, ordkarga norska landsbygden. Och den tredje brodern går helt upp i sitt yrke som begravningsentreprenör där han måste hantera de svåraste känslorna på ett professionellt sätt. Just nu håller jag på med fortsättningen "Eremitkräftorna", men skolstarten gör nog att jag tappar fokus...

Sen har jag läst flera japanska författare som får mig att se tillvaron med lite nya ögon och som verkar få en renässans, och en tyska som tyvärr inte alls är känd här: Ulla Hahn. En bok om hur det är att växa upp i det katolska Rhenlandet som gör mig medveten om hur stora kulturella skillnader det fortfarande finns mellan katoliker och protestanter. Och det vet jag ju ur egen erfarenhet: min katolska kompis från Pfalz berättar hur omöjligt det är för en katolik att gifta sig med en protestant. Och jag själv vet också hur det "onda" och "falska" så nära är förknippat med katolskt och protestantiskt. De ena är hycklare som syndar och sedan biktar sig och aldrig kan stå för en åsikt utan följer prästen och kyrkan blind, och de andra är gudlösa fritänkare som saknar all mystik i tillvaron, vars kyrkor är tråkigt nyktra och utan bilder, och som dessutom tillåter allt elände som att vara sambo utan vigsel (och kanske dessutom ha barn), socialism, sex före äktenskapet m.m. Det här är 2000-talet mitt i Europa. Ibland skulle jag vilja översätta litteratur!

Förresten angående läsning: när man åker tåg här i Sverige ser man ungdomar med MP3-spelare och människor fastklistrade vid sina mobiltelefoner. När jag var i Berlin och Tyskland blev jag förvånad! Människor läste, nästan varannan, i tunnelbanan, bussen, på tågperrongen ståendes när man hade en tid över. Inga MP3:n, sällan människor som talar med sig själva i telefonen mitt i mängden, utan ett läsande folk! Det var faktiskt en positiv överraskning.