Skånska slott m.m.

För några dagar sen var jag i grannskapet på Hovdala slott nära Finjasjön (skulle egentligen göra en vandring runt sjön). Som vanligt kom jag iväg för sent på dagen för att jag satt på balkongen, tittade på mina blommor och frön (som förhoppningsvis skulle växa snabbare då), lyssnade och tittade på gässen som lät och formerade sig, och jag dagdrömde som jag gjort hela mitt liv. Sen kom ju sommarprogrammet och först sent på eftermiddagen var jag på Hovdala slott för att göra en dagsvandring - det var ju bara att glömma.

Men jag hade ju tänkt titta på konsthantverk först - "Blickwechsel", en gemensam utställning av tyska och svenska konsthantverkare. Det var en upplevelse! "Blickwechsel" kan betyda perspektivbyte, men det kan också tolkas som att blickar möts, och något har hänt, utan språk. Det är kul med vackra, men i övrigt rätt så onyttiga saker även om de var tänkta att användas - synd att använda som min mormor sa och sparade alla sina vackra sängkläder och linnesaker i garderoben så att de fortfarande väntar på användning - i tredje generationen nu.

I Hovdala var det glas i alla former och färger, men med den skandinaviska eller nordtyska minimalismen - bara form och färg. En ryskfödd konstnär stack ut genom att blanda in livsvisdom målad på glas i yppiga former, med guld och med mycket detaljer, men jag vet inte om det var en vattenpipa hängd på väggen eller en lampa. Kolla själv vad ni tycker: http://www.irinamylindqvist.se/. Sen var det en som jobbade med textil och experimenterade med stygn och lite färg. Tänk er an tygblöja, vackert dekorerad med olika typer av stygn, ihopsydd i lappteknik och dessutom med lite röd färg som färgat av på tyget på vissa ställen - det är "konst" som berör mig. En annan älskade papperskonst, och en tredje jobbade i lera, men fick den på ett konstigt sätt att likna björknäver.

Eftersom konsthantverket var lite för dyrt för mig och jag nöjde mig med tittandet (man ska inte äga en massa utan leva i nuet), köpte jag ändå som avslutning lite användbart, en lavendeltvål och en diskduk av riktigt linne, som jag bestämde mig att använda som tvättlapp som samtidigt är "body-scrub" utan några kemikalier. Ut med alla konstiga flytande duschtvålar med scrub-effekt och tillbaka till gammaldags tvättning och skrubbning! Det luktar underbart. Det går att köpa på http://www.vaxbo.se/, en investering bort från slit-och-släng-samhället med mikrofiberundertrasor till komposterbara disktrasor (8o kronor för en diskduk som ska hålla för 100 tvättar - kanske till och med ekonomiskt).

Och då är vi inne på städning, något som blivit ett problem under ledigheten. För när jag kom tillbaka från Tyskland, luktade det som kompost i lägenheten, men dåligt skött. Jag hade glömt en soppåse avsedd för organiskt material. Så det var lite kryp i hallen, och jag var rädd för att de flyttat in stadigt här. Så jag satte mig in i städvetenskapen (både traditionell kunskap, TV4:s nyttiga kunskaper och det jag kom över på Internet) och lärde mig äntligen lite grann om städning. Det blev riktigt spännande, och har jag bara tid kommer jag att älska städning. Får jag sparken som lärare, kan jag kanske bli städare. Så jag har införskaffat nya städredskap och satsar på såpa, endast miljövänligt, och såpa klarar allt, tror jag, nästan. Jag har dessutom en granne som, när jag nån gång pratar med henne, lyckas sprida panik om allt möjligt, och det senaste var vägglöss som hon misstänkte. Så jag observerade noggrant i en hel vecka och upptäckte att jag inte bodde helt ensam här i lägenheten under tiden H. var i Norrland. Vägglöss - jag såg överallt tecken. Kokande vatten, såplut (Vad är detta? - Hittade INGET på internet om såplut, men om det är samma som om jag översätter ordet till tyska, har jag löst mysteriet) och rödcederolja. Tyvärr svindyrt, men eftersom jag stickar mycket i ull som drar till sig några outtalbara odjur är det nog tyvärr bara investera i det. Tillbaka till naturen för att bekämpa ohyra! Jag har aldrig haft problem med ohyra utom då jag missat städa på jättelänge. Men här i Skåne och i Klockarens lägenheter har jag ständigt haft olika slags ohyror FASTÄN jag städat!

Förresten: här kan man på ett nästan smärtsamt sätt bli varse tidens obönhörliga framfart och dess sätt att VILJA överleva: t.v. en gammal ek på Hovdala slott som är flera hundra år gammal. T.h. min lilla vinplanta som jag fått av en kollega som fått sluta eftersom en behörig lärare som jag kommit (vilket inget säger om duktigheten i det här fallet). Jag kunde inte hjälpa och ställde den i den mörka, fuktiga duschen för att få den att överleva den tid jag varit i Tyskland. Den gillade INTE det! Den var död. Men nu, som ni kan se, är den återuppstånden med lite sol, värme och lagom vatten, och många omsorgsfulla blickar av en stickande balkongsommarpratslyssnare!