2 juli 2010

Sommar i Sverige. Det är något mystiskt med det, Valborgsmässoafton, midsommar och sedan den månad där Sverige står stilla. Sommarpratare, människor på camping, på öar och i stugor, trädgårdsintresse, tempot saktar ner som det annars bara gör mellan jul och nyår.

Jag lånade en antologi med översatta tyska noveller (det är inte så mycket som går att låna på tyska, även om jag är i Kristianstad, södra Sverige, en dagsresa från Tyskland, ett hav som skiljer) att Tyskland har en historia, traumatiska historiska upplevelser som alla i den generationen varit med om, saker som är svåra att sätta ord på, upplevelser som gjort såna sår i människor att de blivit förstummade i flera generationer. Det är ingen nyhet att historien fortsätter. Stora händelser skapar familjehistoria, präglar de efterkommande, även om samhället dragit ett streck. Men inom familjerna tar läkningen mycket längre tid.

Sverige har inte haft den typen av genomgripande historiska händelser. Sverige är på något sätt historielöst, mycket mer än övriga Europa.

Kanske är det därför man har kunnat koncentrera sig på det materiella "framsteget", utvecklingen av välfärden och - tyvärr - försummelsen av själen. Det är på sommaren själen får sitt utrymme. Sommarpratare, sommarstuga, naturen, "Små grodorna" och Evert Taube.