Sommarkväll i maj

Det är en sån härlig kväll efter första sommardagen. I min dotters klass firade de födelsedagskalas genom att sova över på en udde, längst ute på den där det inte finns sommarstugor, bara skog, stenstrand och vatten. Ett sånt där område som är strandskyddat. Förra veckan var det fortfarande is på sjön, den här helgen kan man vara ute och tälta och doppa fötterna. Någon lär ha badat, men mer än 10 el. 12 grader kan det inte ha varit. - Det var inte populärt, eftersom på marken fanns det stenar och kvistar och myror. Ni ser: även om man bor i Norrland, kan man känna sig som prinsessan på ärten. Roligt och kul var det, men tälta? Nej, aldrig igen. Hellre stuga eller tälta i trädgården. Så lät det idag i alla fall. - Jag hotade med fjällvandring när sommarlovet närmar sig, men det lär finnas övernattningsstugor. Uppriktigt sagt är jag lite skraj själv för björn och andra små och stora vilda djur. När man är uppvuxen på en bondgård, är man inte rädd för tamdjur, men vilda är ju fortfarande vilda. Katter, höns, hundar och igelkottar hör till. Men icke iller, mård, råttor och räv.

Sol, värme och djuren som återvänder - hur luttrad jag än är efter 50 år, men sommaren väcker förväntan - och melankoli. En melankoli som hör ihop med den nordiska sommaren och dess snabba ankomst och plötsliga försvinnande. Jag känner att jag vill släppa det jag nu under åtta månader hållit fast och arbetat med. Att låta mig bäras av vågor i vattnet, att följa strömmen, att ligga i solen och vila i mig: betrakta, begrunda och inte behöva förändra eller påverka eller kontrollera. När jag var i tonåren, åkte några av mina kompisar och jag runt i Europa, med tåg och med cykel. En bild som är inetsad i minnet är de italienska piazzorna, med caféer, katedralen, duvor, tonåringar och unga som är vana vid att visa upp sig efter skolan och arbetet, träffas "ute" och åka omkring på sina vespor, gamla på sin kvällspromenad på väg till kvarterskrogen där de tar sin capuccino eller sitt glas vin och spelar kort eller ser på fotboll. Sommaridyll på kontinenten. Till synes full av rörelse, men samtidigt väldigt avslappnat. Man låter livet gå, deltar, tittar på och åldras. Kyrkklockorna leder in dagen, markerar dess mitt och avslutar den. Dag för dag. - Jag är uppvuxen på en tid då bara en del åkte på semester. Många stannade hemma och tog det bara lite lugnare än vanligt. Dagens rutiner fortsatte.

I norrländska inlandet är vår- och sommarkvällarna fyllda av människor ute på promenad, på en motionsrunda eller på väg till kiosken för att köpa glass eller en lott. Tonåringarna är "motorburna" på ett eller annat sätt och låter väldigt mycket. Torget är en parkering utanför kiosken, och där står bilarna parkerade. Våren och sommaren är den tiden då många föräldrar hinner bli rädda, för ungdomar på landsbygden är alltid hänvisade till någon som kör när de vill roa sig. Under mina år i M. är det säkert en handfull ungdomar som miste livet i en trafikolycka. När jag första gången kom till Sverige, blev jag mycket konfunderad över hur "amerikanskt" livet på landsbygden var: snabbmatsställen och amerikanska bilar. Det har förändrats lite mer idag, tror jag. Men bilarna är kvar. Stora, gamla, högljudda och kraftiga ska de vara.

I Skåne var det inte så annorlunda. Men istället för motionärer var det hundägare som var ute de här sommarkvällarna på det lilla stället jag bott på. Jag har aldrig sett så många hundar som där. Och ett torg med en kiosk som nästan aldrig var folktomt på dagen. Och inte på nätterna heller på helgen och sommarlovet.

På sommaren behövs det en sommartröja för regniga dagar. Här är ett av mina pågående projekt i ett underbart garn som heter Gorgeous Freedom - vilket namn! En blandning av bamboo och nylon. Det senare gillar jag ju inte, men det behövs nog för att ge plagget lite stadga. Färgerna fastnade jag för eftersom de påminner mig om mina döttrars ögon - vatten, växter och sjöjungfrur.