Homo economicus?

Jag undrar i mitt stilla (det har inte varit så stilla de sista åren) sinne: är det så som den där människan på sommarpratarprogrammet på tv säger att affärer kräver att man bygger upp en relation? Det var en erfarenhet från hans affärsverksamhet med Mellanöstern och Fjärran Östern, d.v.s. över kulturgränserna. I så fall undrar jag om vi här i Sverige på 2000-talet inte våldfört oss på den där gamla affärskulturen och gjort den till en roffa-åt-sig-kultur på det mest brutala sättet. Vi förutsätter bara att det ska vara så!

Och om det nu är så att ekonomin har styrt vårt politiska system i ett antal decennier istället för visioner om ett samhälle som är till människans bästa - vad må detta ha för effekter på den generation som vuxit upp med såna värderingar som förmedlas nu också av den gemensamma sektorn med vårdföretag, skolbolag, statliga inrättningar som måste göra reklam? - Här pågår en smygande förändring av värderingar som överförs till den unga generationen. Det finns verksamheter där allt är tillåtet för att tjäna pengar. Fastighetsmäklare, telefonförsäljare, statliga bolag - och de unga människor som kommer in i de verksamheterna blir allt duktigare och hänsynslösare! Om man inte sätter den ekonomiska vinsten främst, skakar de bara på huvudet som om de träffat ett väsen från Mars (eller Venus?).

Undrar om de konservativa partierna som hängt på och stött den där samhällsutvecklingen med mycket stor entusiasm är medvetna om att detta kanske förändrar människan. I en riktning som gör att de konservativa idealen och värderingarna till slut är totalt urgröpta. Vad hjälper det att tala om värderingar (som är så viktiga i den amerikanska högern), när man blir utskrattad när man blandar in dem i sina ekonomiska beslut? Fungerar det verkligen så att man kan göra vad som helst i en affärskultur och samtidigt hylla "mjuka värden" i det lilla privata? - Det hade varit intressant att rikta och diskutera de frågorna med en öppen konservativ människa (konstigt nog ser jag här en man framför mitt inre öga - varför det?) som inte känner sig angripen av mitt sätt att tänka. För jag är uppriktigt nyfiken. Och jag tror att de missar en viktig poäng - och det är att människorna förändras i ett system där ekonomin är så allenarådande som idag här i Sverige, och inte till det bästa. Att det finns så många duktiga och aggressiva säljare som inte skyr några medel är något nytt här. Jag har aldrig stött på dem så mycket som det senaste året. Något har hänt.

Människor tror att det måste vara så olika spelregler i affärer och i relationer? Jekyll här, Hi(y)de där? Finns det ingen plats längre för relationer och därmed annat än penningintresse i affärer? Är jag helt bakom flötet, ett fossil från bondesamhället?

Kanske är detta en uppgift för företagsamheten i skolan: att göra barn och ungdomar medvetna om gränser för det ekonomiska handlandet, d.v.s. etik och respekt. Under åren har ju projekten konkurrerat lite med varandra: företagsamhet och värdegrund. Och då är vi tillbaka till detta 90-talsord, symbolen för socialdemokraternas skolprojekt, Lpo 94 m.m. Vad ska vi kalla det för nu, när trenden har vänt? För nödvändigt är det som ordet beskriver, mer än nånsin. - Jag får söka på skolverkets sida. "KUNskapen"?

Och då kommer jag ihåg min gamla kompis från universitetsåren i Tyskland som någon gång i ett kritiskt skede i mitt liv sa: man behöver inte göra allt man vill och kan göra (KUNskap). Man kan faktiskt avstå och begränsa sig själv medvetet. Inte utesluta kunskapen ur sitt liv, men kanske låta den mogna, ge den tid så att den blir bildning. - Nej, livet ska levas, inte presteras. Men vad skulle detta skapa för affärskultur?