Ja, och där i Stockholm hade jag en fridfull dag utan en massa kartonger och "måsten". Jag fick bara vara en dag. Vid frukosten kom Skåne ikapp mig: tydligen var det en 15-åring i Malmö som på ett mycket tragiskt sätt hade blivit skjuten. Ett glatt nyårssällskap bredvid mig dryftade gårdagen, kulturen och till slut Malmö (de kom själva från Göteborg och Stockholm). Och plötsligt kommer en sån där dum kommentar apropå Rosengård och den där killen: Men ge då Malmö tillbaka till danskarna, det är väl inget att ha kvar! Låt danskarna ta hand om dem! - Och vi som lever 400 år efter det dansk-svenska kriget. Det vanliga sättet att hantera problem: förskjut ansvaret! Som om inte Stockholm hade sina problem...och Göteborg då med Angered och Kortedala! Som om det inte vore allas problem! - Jag har så svårt att hantera det här sättet att möta problem: ut ur klassrummet med de elever som strular, ut ur landet med invandrarna som inte vill rätta sig i leden, avskeda dem som inte strömlinjeformad kan leverera de resultat som efterfrågas. Varför förknippar jag det här sättet att hantera problem politiskt med högern?
I alla fall tog jag mig upp till Östersund på måndag, efter att ha kört vilse en gång och kört som en tok på vägarna efter Gävle för att hinna hämta ut nyckeln i tid och slippa bo på hotell en natt till! Efter Sundsvall kom snö och is istället för regn, motorn luktade fortfarande bränt och jag var i undrans tider...skulle jag klara det? - Ja, jag klarade det precis till halv fem, då administratören skulle gå hem för veckan, efter att ha kört fel i Östersund en sista gång. Det är som en hinderbana som inte tar slut...för när jag fick nyckeln och var på väg över bron till Frösön, väntade en stadsdel full av backar, och det var snöigt, oplogat och osandat. Jag sökte mig en lagom brant backe uppåt och sen åkte jag en tvärgata ner till den gata som jag skulle till...smart, tänkte jag! Jag hittade huset, men uppfarten var typ 45 graders lutning. Aldrig att jag skulle komma upp dit till min parkering, och det gjorde jag inte själv. Till slut backade en granne upp åt mig. - Jag insåg att däckspecialisten i Skåne inte hade en aning om vintern här, och jag som bott 18 år i Norrland hade inte varit med om något liknande.
Nästa dag kom flyttbilen, och chauffören svor och gormade åt den där "dj...." kommunen som inte kunde stava till sand. Det var Jämtland det.
Nu måste jag fortsätta ta itu med mina kartonger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar