Nu har jag följt flyttfågelssträcken i två månader på den vackra himlen, svalor, änder och gässen i sin fina v-formation. I augusti var det lite oordnade skaror på himlen, nu är det målmedvetna V-n, och så skränandet som ropar på följeslagare till den långa resan runt jordklotet. Skatorna nere i parken som skrattade ut en hela sommaren med sitt hånfulla skratt har tystnat. Eller så hör jag dem inte, för att jag knappt är hemma, och när jag är det, är jag slut i huvudet av omdömen, lektionsplaneringar, trötta elevansikten som tycker tyska är sååååå intressant.
Inatt hände det äntligen. Första frosten. När jag vaknade imorse var gräset vitt, och på väg till jobbet låg plätten i en dimridå, som morgonsolen reflekterades i. Uppe den klara himlen. Framför mig bilkön, människor på väg till sitt jobb, morgon- och hösttrötta. Jag har inte vågat titta på balkongen än, där jag har mina gröna örter och kryddor, några pelargonier och fyra späda gurkplantor med gurkbebisar på. Fastän Hanne påstår att det ska bli pumpor, för hon sådde dem i maj. Tänk om de frusit bort av min brist på omtanke! Slut på ljumma sommarkvällar med en kall dryck eller ett hett glas te bredvid mig på bordet, blicken upp i himlen med de otaliga stjärnorna, samma himmel som mina norrländska barn ser! Och mina föräldrar, min bror och min tynande, halvdementa faster nere i Bayern. Slut på bokläsandet på balkongen ett tag framöver i alla fall.
Förra veckan var jag på bokmässan i Göteborg med kollegorna och Hanne. Förutom en ingift släkting till mina barns pappa som hälsade på mig med en lite sötsur min såg jag säkert en massa kändisar som jag inte kände och inte ens kände igen. Jo, en lite självgod bredaxlad man med flint och vackra lockar runt flinten som gick tätt omfamnad med en annan självgod, leende bredaxlad man. Jag kommer ihåg att han varit på tv:n med kvicka, överlägsna och spefulla kommentarer om bl.a. kvinnor, fr.a. dem han varit gift eller sambo med, i ett av de här kändishyllande programmen som vältrar sig i folks, känt folks, privatliv. Slut om det, mycket mer intressant var böckerna, alla de här härliga böckerna som man kan upptäcka där! Jag handlad en drakologi-bok till Hanne (vi lyssnade också på bibliotekarier som höll drakologi-kurser på bibliotek!) och några härliga ungdomsböcker till mina stora barn. Upptäckte Stefan Casta: Spela död. Vilken bok! Hann t.o.m. läsa en i söndagmorgonsängen och gråta en flod av tårar.
Nu ska jag försöka sova och inte tänka på att jag måste skriva typ 150 individuella omdömen som skolan av omsorg om barn och föräldrar ålagt oss att skriva, mål och omdömen som ska hålla för all möjlig juridisk granskning. Jag är en trogen samhällstjänare, så jag ska göra mitt bästa! Men som förälder måste jag säga att jag skulle uppskatta mycket mer om den energin som vi lägger på omdömesskrivande skulle kunna gå till omsorg och tid och hjälp till deras barn! Fler vuxna till skolan! Mer vuxentid till barnen!
Godnatt mina kära, även om ni inte är nära!
Inatt hände det äntligen. Första frosten. När jag vaknade imorse var gräset vitt, och på väg till jobbet låg plätten i en dimridå, som morgonsolen reflekterades i. Uppe den klara himlen. Framför mig bilkön, människor på väg till sitt jobb, morgon- och hösttrötta. Jag har inte vågat titta på balkongen än, där jag har mina gröna örter och kryddor, några pelargonier och fyra späda gurkplantor med gurkbebisar på. Fastän Hanne påstår att det ska bli pumpor, för hon sådde dem i maj. Tänk om de frusit bort av min brist på omtanke! Slut på ljumma sommarkvällar med en kall dryck eller ett hett glas te bredvid mig på bordet, blicken upp i himlen med de otaliga stjärnorna, samma himmel som mina norrländska barn ser! Och mina föräldrar, min bror och min tynande, halvdementa faster nere i Bayern. Slut på bokläsandet på balkongen ett tag framöver i alla fall.
Förra veckan var jag på bokmässan i Göteborg med kollegorna och Hanne. Förutom en ingift släkting till mina barns pappa som hälsade på mig med en lite sötsur min såg jag säkert en massa kändisar som jag inte kände och inte ens kände igen. Jo, en lite självgod bredaxlad man med flint och vackra lockar runt flinten som gick tätt omfamnad med en annan självgod, leende bredaxlad man. Jag kommer ihåg att han varit på tv:n med kvicka, överlägsna och spefulla kommentarer om bl.a. kvinnor, fr.a. dem han varit gift eller sambo med, i ett av de här kändishyllande programmen som vältrar sig i folks, känt folks, privatliv. Slut om det, mycket mer intressant var böckerna, alla de här härliga böckerna som man kan upptäcka där! Jag handlad en drakologi-bok till Hanne (vi lyssnade också på bibliotekarier som höll drakologi-kurser på bibliotek!) och några härliga ungdomsböcker till mina stora barn. Upptäckte Stefan Casta: Spela död. Vilken bok! Hann t.o.m. läsa en i söndagmorgonsängen och gråta en flod av tårar.
Nu ska jag försöka sova och inte tänka på att jag måste skriva typ 150 individuella omdömen som skolan av omsorg om barn och föräldrar ålagt oss att skriva, mål och omdömen som ska hålla för all möjlig juridisk granskning. Jag är en trogen samhällstjänare, så jag ska göra mitt bästa! Men som förälder måste jag säga att jag skulle uppskatta mycket mer om den energin som vi lägger på omdömesskrivande skulle kunna gå till omsorg och tid och hjälp till deras barn! Fler vuxna till skolan! Mer vuxentid till barnen!
Godnatt mina kära, även om ni inte är nära!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar